Innan allting lagts till ro

OM

Albumet Innan allting lagts till ro släpptes i februari 2024.

Albumet består av en del poetisk konstmusik, en del traditionell visa, och ibland rena känslotillstånd i ljud. Musiken är uppbyggd av piano, synth, theremin, sång mm.
Text, musik och produktion av mig. Inspelad i Djurstad på norra Öland under 2022 - 2023. 


Temana rör sig runt ett medelåldrigt perspektiv på livet; där ena foten är kvar i ungdomen och andra foten tar ett kliv mot ålderdom. Där framtidstron är lika stor som nostalgin, och där det unga nytänket möter motstånd i stagnation och bekvämlighet. Det finns så mycket kvar att göra, men vetskapen om livets slut är mycket starkare än tidigare. 

TACK

Tack till Simon Lundin som spelar gitarr i spår 2, och som gett mig många tips och goda råd. Tack också till Magnus Lundmark för utlåning av utrustning och kunskap. 

KÖPA OCH LYSSNA

Albumet finns att köpa på CD på Ubbes vinyl i Borgholm och Café Söderbönor och butik Månskuggan i Mörbylånga.
Det går också bra att beställa skivan direkt från mig hem till brevlådan, eller köpa den i butiken i Djurstad vid öppning. 

Musiken finns tillgänglig på Spotify och flera andra streamingtjänster. 


BIDRAG

Om du vill stötta min musikaliska verksamhet kan du skänka ett bidrag via mitt PayPal-konto. Pengarna går till fortsatt arbete med musik, inklusive kostnader för utrustning mm: https://paypal.me/skabbekatten

TEXTER

1. VÄDERLEK


(Väderleksrapporter).

Högtryck, lågtryck, tryck över bröstet.



2. I VÄNTANS TIDER
(Gitarr av Simon Lundin.)


Jag väntar mig inga kristaller från himlen som böljar av svart.

Jag väntar mig nog inget solsken från dagen som börjar bli natt.

Jag väntar på ljuset från solen men den kommer nog inte fram.

Jag väntar på dig här i mörkret men vänta dig inte min famn.


Förvånad står du här och tittar på mig.

Så otålig när himlen har slutit sig.

Men kanske att vi kan få se den igen.

Då väntar vi på den.


Förstår man sig på livets mening förstår man nog inget ändå.

För vem kan förstå universum? Den gåtan går ej att förstå.

Och du som är liten på jorden, vad väntar du dig av min tröst?

Du väntar dig vackraste orden men jag har förlorat min röst.


Förväntansfullheten har blivit en drog sen det att du en liten solstråle såg.

Men kanske att vi kan få se den igen. Då väntar vi på den.


Då väntar vi. Då väntar vi.


Jag låter mitt ljus börja lysa och hoppas att vi två kan se.

Kan se allt som doldes i mörkret, och sen vill vi bara ha mer.

Och när du har blivit en annan men ändå behöver min tröst.

Vi vilar så nära tillsammans. Då somnar du tätt mot mitt bröst. .


Då väntar vi. Då väntar vi.

Och vi väntar. Och vi väntar.


3. TA MIG HEM


Ta mig hem där jag vill bo.

Stäng min dörr.

Ta av mig skon.

Sitter ner med varma händer.

Bädda sängen.

Borsta tänder.



4. VINTERHAV



5. GLÖMMA
(Innehåller citat från filmprojektet "51 meningar om livet".)

(Meningen med livet är väl att man skall trivas och må bra.
Det är att vara lycklig.
Att ha roligt).


Om jag bara kunde glömma allt det dumma som jag gjort.
Om jag bara kunde minnas all den tid som gått för fort.
Om jag bara hade närvaro att sitta här med dig.
Om jag bara kunde vara någon annan än just mig.

Om det här är sista striden innan allting lagts till ro

skall jag minnas alla stunder på den plats där jag fick bo.
Här har tiden fått stå stilla ändå rusar den från oss.
Och jag samlar allt jag sparat när jag försöker komma loss.

(Jag tror att meningen med livet är att älska, bli älskad, att utvecklas.
Ta lärdom av livet och sedan föra den lärdomen vidare).

Ingenting kan bli som förut igen.
Förutbestämdhet har blivit ett skämt.
Ingenting kan bli som förut igen.


(Meningen med livet är att man skall lära sig så mycket av varandra.
Familjen och vänner och de nära. Det är det som är meningen med livet.
Och att jag faktiskt kan acceptera att det här livet har en ände).



6. MÄNNISKOR PRATAR

Människor pratar med ludna, kluvna och vassa tungor.
In i öron fyllda av proppar och förnekelse.
In i hjärnor ständigt tolkande.

Odlar orden i hjärnbarken.
Låter rötterna tränga in och rumstera som cancer.

Människor pratar utan att veta hur pratet slår rot.
Hur salivens droppande närar den snårskog

av identitetens kräftburar.

När buren blivit till min

kan jag inte längre höra hur människor pratar.



7. DEN RÖDA TRÅDEN


Om en spark i magen i en missbrukslägenhet.

Om en flykt i natten med ett nyfött barn som inget vet.
Om ett medvetande som vaknar på annan kust.
Börjar söka kring efter det som kallas lust.

Den röda tråden sluter varsamt runt din hand.

Från ett litet barn till en medelålders man.

Den röda tråden väver samman år på år.

Mot en grumlig framtid med ett avslägset igår.


Om att gå i skolan och få veta vad man är värd.

Att god självkänsla är något som man lär.

I gott sällskap av alkoholism, psykiatri.

Alla samtal medan tiden flöt förbi.


Den röda tråden sluter varsamt runt din hand.

Från ett litet barn till en medelålders man.

Den röda tråden nystar upp sig bit för bit.

Från ett litet misstag och hela vägen hit.


Har du tappat nåt på vägen som du glömt att plocka upp?



8. BESÖKARE

Hallå, är det någon hemma?
Hallå! Hallå!



9. EN ÄNGEL

Jag kände vinden i mitt hår
En vind av frostens alla spel

Bland alla obehandlade sår
Ett årets hjul som vill bli helt

Jag försökte att slå min egen plats

men det var alldeles för svårt

Du försökte att hindra mig ta sats

när du såg att jag jobbade för hårt


Det egna och andras balanserar på en tråd

av medhavda drömmar och dina goda råd
Jag kan inte hoppa men hoppas jag kan se

att frosten i håret är gläntan som ger


En ängel viskade i mitt öra

Hon viskade ord som jag ville höra

Hon viskade himlen, hon viska havet till min kropp

En ängel lät mig förstå att det fanns en plats där jag ville gå
Hon öppnade ögonen och släppte dig för att gå

Bland alla ostyriga ting

i trädgårdsfamnens vilda tro

Där religionens milda vink

att naturens gångar ej får ro


Jag sliter lien ur din famn

när dess egg börjar skära mot mitt tänk

Att årets hjulbeströdda hamn

är den väg som förevigar min länk


Det egna och andras. Men vem vill äga det

som för oss tillsammans så hjulbent och hest
Jag kan inte hoppa men förstärker dess fog
När frosten i skinnet så långsamt fick nog


En ängel viskade i mitt öra...

Vi visste ingenting om oss

Vi visste ingenting förstås

Vi bara gissade oss hit
Vi aldrig återvänder dit


När cirkeln är sluten börjar om 

En vinter bäddar in vårt val
Och vi måste besvara ropets kom

och lämna alla samvetskval



10. MORGONKAFFE



11. FOTOGRAFIERNA PÅ MORMORS SEKERETÄR


Fotografierna på mormors sekeretär.

Rader på rader av tandrader där.

Systrar och bröder, mödrar och barn

leendes mot lådkameror, kompaktkameror, digitalkameror.


Här fälles träden till marken var dag

som skymde någons havsutsikt, strålande klar.

Rötter slits av medan husen byggs på.

När framtiden kommer får dåtiden gå.


Här är allt beständigt. Vårt träd får aldrig dö.

Fast gulnade tapeter minner om vår nöd.
Här är allt som varit en viskning i en vind

som inte längre hörs då lövverk inte finns.


När solen reser sig upp ur dalen är din dag på väg mot sitt slut.

I det blommiga sovrummet med blommig tapet

sitter du vänd mot det öppna fönstret.

Fångar strålarnas löften med öppet frågande mun.

I ljuset tappar allt sina konturer.

Badande ställer du frågorna igen, och igen och igen...

tills dess svar blir en fast punkt att vila ögonen på.

Du går in i det smärtsamma ljuset.

Upplöst och förenad försvinner du ut genom fönstret.


Mormors sekeretär den står fortfarande pall.
Förändringens vindar dom blåser så kallt.

Borrandes ner i trägolvets slitage.

Sover och drömmer om allting som var.


Här är allt beständigt. Vårt träd får aldrig dö.

Fast gulnade tapeter minner om vår nöd.
Här är allt som varit en viskning i en vind

som inte längre hörs, men kärleken är blind.


Fotografierna på mormors sekeretär.

Rader på rader av tandrader där.



12. JAG SKULLE HA SKRIVIT ETT BREV


Jag skulle ha skrivit ett brev igår.

Jag skulle ha skrivit ett brev för längesen.



13. TILL TED

Himlen är oskyldigt blå.

Det var dessa ord du sjöng då.

Och oskulder faller som revor i tid

mot alla som önskat ett liv.

En gång gjorde tåget ett stopp.

En dag då du tappat allt hopp.

Och nödbromsen drogs i sekunder försent.

Kan ett samvete nånsin bli rent?

Kan ett samvete nånsin bli rent?


Och tågen rullar på som om inget hände.

Och sterion sjöng när allting vände.

I radions brus kan jag höra sånger

(är det du som sjuger dom?)

som jag redan har hört för många gånger.


Med skivan i hand på mitt rum

när världen förklarat mig dum.

Och dagen är härlig fast natten är lång.

Därute tar någon ett språng.

Vem såg på din sargade kropp

den dagen du förlorat allt hopp?

Jag blundade vände mig bort från ditt kall

som ledde till ingenting alls

som ledde till ingenting alls.


Och tågen rullar på...

I radions brus...


Jag saknar dig

mitt naiva barndomsjag

som trodde 

att inga

skrämmande saker fanns.



14. TID


Tiden är som vinden

som blåser oss förbi.
Tiden är som havet

som vi skall drunkna i. 
Tiden är som vinden.