I en lägenhet i stan
sitter någon hela dan
med sin rullgardin som skydd
för därinne är hon trygg
Hon har länge trott sig må
lite bättre då och då
Men när spegeln kommer fram
ser hon att hon inte kan
På sin väg till hennes borg
bär hon maten i sin korg
för att äta i sitt bo
där hon tror att hon får ro
Hur kan drömmar sätta stopp
för en sista gnutta hopp
Jo för när en dröm blir sann
ser hon att hon inte kan
Om hon vill visa dig sin skog
får du visa själen som en gång dog
Om hon vill visa dig vart hon går
får du visa henne hur hon mår
Om jag så väntade i flera tusen år
så hade ingenting blivit som förut
Allting är borta som vi kallade igår
och ingenting kan bli som det har varit
Svara mig och svara mig och svara mig och svara mig
Varför får jag aldrig något svar?
Om jag så väntade från vinter till en vår
Ett liv som kunde va så mycket mer
När en lägenhet blir kall
och man fryser överallt
Inga vänner knackar på
Har sen längesen fått gå
Cigarettens tysta glöd
Kan man värma sig vid nöd
Under fläkten Gula blend
som från himmelen nån sänt
Alla broar som hon bränt
och ett liv som en gång hänt
Nu tycks allting stannat av
Hennes egen glöd blev svag
Några broar brunnit ner
sen har tiden varit ur led
Nu har röken tagit fyr
In i dimman som hon flyr
Det var som häromdagen
Jag fick så ont i magen
av att vänta på bänken
vid din stängda dörr
Solen på sandlådans kvarglömda lekar
Lekar som lekts av andra barn
någon annan dag
Jag ropar genom brevlådan
och ringer på dörren
Kom ut! Här väntar livet
På andra sidan en stängd dörr
finns alltid någon som väntar
Om jag så väntade...